你寻找女人,却找到了灵魂

20140608

白天在黄昏时变冷……

白天在黄昏时变冷……
请啜饮我手上的温暖,
我的手有春天的血液。
请抓住我手,请抓住我白色的手臂,
请抓住我瘦小肩膀的渴望……
这将是怎样的感觉
一个夜晚,一个像这样的夜晚
你沉重的头偎向我胸口。

你把你爱情的红玫瑰
扔入我白色子宫--
我发烫的手紧握着这玫瑰
它很快开始枯萎……
啊,你目光冰冷的主宰者,
我接受你递来的花冠,
它把我的头压向了我的心……

我今天第一次见到我主人,
我战栗着很快认出了他。
我感到他沉重的手压着我柔软的臂膀……
我飘荡的少女的笑声
我高昂的女人的自由在哪里?
我感到他紧紧地抱住我颤栗的身体,
我听到现实硬冷的声音
在撞击我脆弱的、脆弱的梦幻。

你寻找花朵
找到了果实。
你寻找泉水
找到了大海
你寻找女人
找到了灵魂--
你失望了。

作者 / [芬兰] 索德格朗
翻译 / 李笠

 

Dagen svalnar

I

Dagen svalnar mot kvällen…
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma
som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan…
Det vore underligt att känna,
en enda natt, en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst.

II

Du kastade din kärleks röda ros
i mitt vita sköte —
jag håller fast i mina heta händer
din kärleks röda ros som vissnar snart…
O du härskare med kalla ögon,
jag tar emot den krona du räcker mig,
som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta…

III

Jag såg min herre för första gången i dag,
darrande kände jag genast igen honom.
Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm…
Var är mitt klingande jungfruskratt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?
Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,
nu hör jag verklighetens hårda klang
mot mina sköra sköra drömmar.

IV

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ —
du är besviken.

Edith Södergran

 

The Day Cools…

I

The day cools toward evening…
Drink the warmth from my hand,
in throbs with spring’s own blood.
Take my hand, take my white arm,
take the longing of my slender shoulders…
How strange if I could feel,
one single night, a night like this,
your heavy head against my breast.

II

You cast your love’s red rose
into my white womb –
and with my burning hands I hold
your love’s red rose that soon will wilt …
Oh master with your frozen eyes,
I will accept the crown you give me,
which bends my head toward my heart …

III

Today, for the first time, I saw my master.
Shivering, I recognized him at once.
Already I feel his heavy hand on my light arm…
Where is my ringing maidenly laughter,
my womanly freedom with head carried high?
Now I feel his tight grip on my shaking body,
now I hear the hard ring of reality
against my sheer, sheer dreams.

IV

You looked for a flower
and found a fruit.
You looked for a well
and found an ocean.
You looked for a woman
and found a soul –
you are disappointed.

(Translation: Stina Katchadourian)

 

这斯堪的纳维亚的夏日白昼漫长,黄昏时阳光依然明亮耀眼,却已失去了正午的温度。恰好像索德格朗的这一首诗,白天在黄昏时变冷,也很像诗里的女人,她曾经因爱情而灼热地燃烧,又因爱情的失落而将生命的热烈化为一片白晃晃的光亮。

时至今日,我们已经不能了解,当年的少女伊迪特•索德格朗爱上的那个有妇之夫是怎样的一个男人了。但是毫无疑问,这个拨动少女心弦,让少女的欢乐骄傲与自由瞬间消失的男人,所寻求的也无非是花朵、泉水与女人。然而,有一种女人,是能够通过爱情找到自己的灵魂的,我们年轻的女诗人无疑就是这样一个女人。她在爱情的炙热中找到自我,又因自我的觉醒而告别爱情。对于那样一个同时拥有生命的热诚与病弱的身体,为战争与贫困所迫,生活在语言身份认知的模糊境地的年轻女孩来说,这样的告别自然是痛苦的,可是唯其痛苦,才能写下爱情的红玫瑰与清白的子宫这样重击另一个读诗的女子小腹的诗句吧。

做为读者,我们往往残忍,为了审美的需要,对于诗人不幸的命运发出艳羡的赞叹,对于凋谢于31岁却开出美丽的艺术之花的年轻生命献上难以界定的赞美。不过,好在我们的女诗人终究是找到了灵魂;我们读到了好诗;失望的,只有那个男人。

荐诗 / 肖蕊
2014/06/08

 

 

题图 / Llaura Williams

发表评论